Jag har tittat igenom massa bilder på min hårddisk och jag blir så ledsen.
Jag saknar allt, den jag var, hur jag såg ut, minnen, de stunder jag aldrig kommer få tillbaka.
Jag saknar att jag var så nära en vän som jag nu knappt ser. Jag saknar att sitta på ett kafé och skratta åt alla som går förbi (haha karma) jag saknar när det största problemet i världen var när man inte fick den barbie man vill ha, jag saknar mest att jag var så glad i såna mörka tider. Jag saknar dom stunder som gjorde mig varm inombords. Jag saknar min Agustina, tjejen i min klass jag hatade i början men blev min bästa vän. Hon ändrade mig till den jag alltid velat vara, hon fick mig att våga, hon fick mig att vilja. Hon fick mig att leva, även fast jag var rädd.

---

Jag kommer ihåg sommaren 2009. Jag sov hos dig hela sommaren nästan. Jag kommer ihåg innan sommarlovet och vi kom försent till skolan varje dag, när vi gick till donken klockan 9 på morgonen och käka glass istället för so lektionen. Jag kommer ihåg att vi sminkade oss som fjortisar och gick och reta upp folk i Rågsved, just för att ingen gillar fjortisar. Vi träffade random människor, vi gjorde konstiga grejjen, vi friterade alltid maten hemma hos dig, vi gick alltid till hagsätra och köpte jordgubbar med grädde och hade det som frukost dagen efter.
Jag kommer ihåg att vi skulle gå ner till pressbyrån för att tanka ditt comviq kontantkort och på hemvägen blev vi jagade av en harre, hur fort vi sprang och började assgarva för vi vart så rädda.
Allt det saknar jag, och allt det kommer aldrig komma tillbaka.