kanske inte direkt värsta jätte grejerna, men känns som jag behövde uppdatera lite i den här kategorin :)

- Jag är för snäll, vilket jag tror är en av mina feta brister & en av mina bra sidor.
Problemet är det att jag bryr mig för mycket tror jag, hur elak än en människa är mot mig har jag svårt att hata den, eller inte bry mig, utan jag försöker förstå vad det är för något som gör att det beter sig som den gör osv. Jag är fortfarande snäll mot den. När den inte ens förtjänar det. Vet inte om det är jag, eller om det är mina päron som uppfostrat mig så ^^

-Jag tar nästan allt personligt & tar åt mig.
Ja, som sagt så tar jag det personligt när tex någon säger ngt dumt fast den bara är på dåligt humör eller så.
Jag kan inte hjälpa det, jag får alltid för mig att folk är sura på mig och får panik över det.
Och så tar jag åt mig av allt, säger någon något som inte direkt är bra så tar jag åt min direkt. Det kan vara tillochmed på skämt "du är helt blåst" jag kan ändå ta åt mig. Inte alltid, för så många gånger jag hör det borde jag tagit livet av mig för länge sen, nejdå inte alltid, men rätt ofta.

-För några år sedan hade jag jätteproblem med bakterier.
Har fortfarande det, men för några år sedan var det illa nästan, min mamma ville ta mig till psykologen för det ^^
Jag kunde inte ta i saker utan att sprita dom, jag kunde inte ens gå på toaletten eller duscha i mitt egna hem för jag hade såna problem med bakterier. Kunde inte diska heller då jag inte stog ut med matrester.
Kan fortfarande inte ta i dörrer & på tunnelbanor , allmäna platser osv. Tycker sånt är så äckligt så jag dör nästan, lämnar inte lägenheten utan en liten antibaktierier handlotion.

-Jag är sjukt mörkrädd
Måste alltid sova med en lampa tänd, även på sommaren när det blir just tidigt iallafall.


-Min ena framtand är "död".
Slog ut den tanden man ska ha hela livet (alltså inte mjölktand) när jag var åtta år, så har gjort rätt många rotfyllningar i den nu, eftersom den var trasig innuti.
Så om ni råkar se någon gång på en bild att min ena tand ser "mörkare" ut än dom andra, så vet ni att det är för att den är stendöd sedan sådär 7 år  tillbaka ^^

-Jag är mer rädd för små hundar än stora
Dom små hundarna är som en tjej som har psm hela livet, den slutar aldrig att skälla, och gör det för allting. Den håller helt enkelt aldrig käften. Stora hundar brukar inte bry sig om man går förbi dom, medans dom små (om dom inte hade varit i koppel) hade antagligen attackerat.